homestylerblogg.blogg.se

Det är en helt fantastisk historia tycker jag 💜

 

När jag gick i lågstadiet, ettan till trean, så hade jag en fröken som jag bara totalgillade. Hon hade pli på pojkarna och hon var duktig och bra som lärare. Jag är alltså född 1986 så det här var bra många år sedan nu.. en ca 25-26 år sedan alltså! 

 

När jag slutade trean så gick min fröken i pension och jag tyckte det var tråkigt. Jag älskade skolan och jag hade gärna haft henne i några år till. Dock så brevväxlade jag med min fröken till och från efter att vi skildes åt på skolgården. Det var alltid lika roligt att få hennes brev i postlådan för det var olika parfymerade brev och brevpapper med fina mönster på. Självklart var det alltid skrivstil också eftersom jag hade fått lära mig det av henne. 

 

Tiden har gått och breven har blivit färre.. livet kommer emellan.. även om tankarna finns där då och då.

 

Men så härom helgen var jag i mina gamla hemtrakter och besökte en loppis. De har både loppis och rundvandring i trädgården. Jag ser ett par som är på rundvandringen och tänker inte mer på det. Men ju närmre de kommer mig desto tydligare blir det. Till slut säger jag lite försiktigt: Är det Kalle? Mycket riktigt, det var Kalle - min gamla rektor från lågstadietiden! En man som jag mycket väl kände igen. Så vi småpratade lite och han nämnde att han nu var 85 år och gick i pension för 22 år sedan. Åter igen konstaterar jag att jösses vad tiden går fort! Men vi pratade lite snabbt om några olika lärare som höll till på skolan som Kalle än idag har kontakt med. Min fröken är en av dem!

 

När jag kom hem så bestämde jag mig för att söka upp min fröken på nätet och hon var lätt att hitta. Från informationen jag fann kunde jag konstatera att hon bor kvar i sin lägenhet som hon hade även på den tiden, mitten på 90-talet. Jag såg även att hon absolut har blivit till åren vad gäller åldern men nu, just idag faktiskt, firar sin 90-åriga födelsedag!!! 🤗 Det är helt otroligt!

 

Då bestämde jag mig för att jag skulle höra av mig och började därefter författa ett litet brev ✍. Dock så tråkigt som dataskrivet men med dagens teknik var det ändå smidigt. Jag skrev lite om mig och vad som har hänt i mitt liv, vad jag jobbar med, vart jag bor och vad jag sysslar med. Jag passade även på att skicka med tre bilder, en på nybyggda trädgårdslandet, en på huset och en på mig och sambon. Jag tänkte att hon säkert kommer att känna igen mig, men ändå 😀 

 

Sist men inte minst så skickade jag stora grattiskramar till henne och önskade henne en fantastisk födelsedag! 😍

 

Döm om min förvåning när jag i lördags fick ett samtal från ett fast nummer och jag svarar med mitt namn och får sen höra hennes ljuva stämma. Åhh så jag kände tårarna komma och hjärtat fyllas av glädje. Hon hade mottagit mitt brev och var så glad och rörd av att jag hörde av mig. Hon pratade på i 10 minuter om allt möjligt, hur hon ska fira sin födelsedag, att hon kört sin bil fram till för två år sen, att hon hade en massa barnbarn och barnbarnsbarn och allt möjligt. Hon berättade att hon hade kvar alla mina brev och läser dem ibland samt kollar på de gamla bilderna på mig. Jag blev så glad av att hon hörde av sig och faktiskt så har jag också ett kort av henne från skoltiden som jag absolut inte vill göra mig av med. Jag minns min kära fröken såå väl och hon sa: Du ser ut att vara lika glad och härlig som du var som barn! (och det är jag...för det mesta 😉).

 

Direkt efter att vi lagt på ringde jag upp min mamma och jag var alldeles till mig. Jag grät lyckliga tårar och gör det även nu när jag tänker på vårt samtal. Så jag kan bara konstatera att jag får ta och höra av mig någon dag när jag har vägarna förbi och då bli uppbjuden till lägenheten för att hälsa på som hon bad mig om 😊 Sagt och gjort, så får det bli någon dag!

 

Det var allt för nu. Sambon och jag ska nu ut på en liten promenad såhär på kvällskvisten!

 

PS, namnen är påhittade pga GDPR och respekt till de personer som detta handlar om.